Tough skin... Yet bleeds within...

Ja fy sjutton. Vet inte om man skall skratta eller gråta åt sitt tillkortakommande...??? I dag så skulle jag och Martin ta bilen till Jämnesjön för där skulle hela klassen vara på övernattning från onsdag till fredag. Martin jag och hans fröken var helt överrens om att det inte var läge för Martin att sova kvar så vi hade gjort upp om hur vi skulle lösa det på bästa och effektivaste sättet. Vi kom fram till att jag och Martin skulle komma över dagen på torsdagen och strunta i cyklingen dit och hem som skulle ske på onsdag respektive fredag. Kul.. det var ju liksom inte igår man var vid jämnesjön inte.

Vi hoppade in i bilen och drog iväg...! Efter en del snurrande så fick vi vända till Vedum för att fråga om vägen... pinsamt men så är det. Martin hade helt enkelt inte tänkt på att ta med sig kartan som delades ut i klassen innan... Hmpf!! Nåja, vi frågade om vägen och det visade sig att vi nästan var framme då vi vände.. hahahaha. Till slut var vi på rätt spår och framme vid Jämnesjön. Vi kliver ur bilen.. glada i hågen bara för att upptäcka att vi var på "fel" sida om sjön.. Ååååååh!! Snacka om irro moment. Ja ja.. det taskiga i hela situationen var att jag inte hittade runt... det fanns ingen "naturlig" väg dit så det var bara att ställa bilen och ta vandringsleden.. på 3,5 kilometer.. med mina knän och leder... i skog och mark...!

Gissa om det kändes?!?! Ummm.. verkligen. Väl framme så fick vi satt oss och andas ut. Vi kom alldeles lagom till lite käk och det behövdes efter den promenaden. Efter maten så var det dags för ungdomarna att "jobba" lite. De delades in i 3 stationer. 1 för mattelösningar i naturen, 1 för bild och 1 där de gjorde båtar. Jag fick lånat kommunens bil och en chaufför som gulligt nog körde mig till min bil på andra sidan och lotsade mig till "rätt" sida så jag slapp fler promenader och det är jag så tacksam för!

Tillbaks, med bil, så gick jag och kollade in stationerna och Martins var precis klara för ett byte. Han hade haft matte och fick nu bild i stället. Satt och kikade en stund så tyckte Pernilla att jag oxå skulle kludda ner något på ett papper så det gjorde jag. Det var inte igår som man satt med kol och skissade inte... hahaha... men kul var det!! Vi hittade en hel del ömsat skinn från en massa huggormar.. så det finns det gott om där. Det var riktigt mysigt och gemytligt på den sidan av sjön. Man borde egentligen ta sig en tur dit då och då och bara vara... med en kamera eller ett block och bara fota/måla/skriva...! Ta med hundarna på en prommis.... ja massor!

Väl hemma igen så ringde telefonen och det var Jens. Han och Sanna + familjen bjöd över oss på middag. Det kom som en skänk från ovan eftersom jag vid det här laget fått rejält ont och fasade för att stå vid spisen och laga mat. Nu slapp jag det... härligt! Tack!! Så vi hoppade in i bilen igen och åkte över. Fick mat och pratstund och sedan lite fika. Vad skönt det var att få komma bort en stund och slippa bry sig om det praktiska en stund. Underbart!

Hur trevligt det än varit så har kroppen sagt stopp... idag, för första gången på väldigt länge, var jag tvungen att ta dexofen mot värken. Jag sitter nu och bara är... skall alldeles strax krypa i säng men innan dess var jag bara tvungen att skriva av mig lite.

Idag dog mina småbröders mamma. Ja, jag kan inte känna sorg över henne precis.. hon stal 10 år från mig och min far, men för grabbarna känner jag en sorg... de har ju trots allt förlorat sin mamma. Hoppas de kan stå sig starka igenom och ur det här. Jag kommer att stötta dom, om dom vill det.

Nu avslutar jag detta för ikväll... det blev långt nog ändå. Godnatt!!


Ställ dig ödmjuk inför livet, man vet aldrig vilken dag som är ens sista.