Tough skin... Yet bleeds within...

Det är väl själva fan att man inte kan få en lättare reaktion på spruta no. 2 än man hade på den första. Vi tog vår 2:a spruta mot svininfluensa A(H1N1) i tisdags och fy sjutton vad man är urlakad nu. Svullen och ont i armen, allmän sjuk känsla och blääää. Både jag och Martin mår rent ut sagt skit just nu. Till råga på allt så fick jag igår veta att det tydligen rör sig tjuvar i omgivningen. De tar sig, enl. uppgift, in i våra uthus, stall och andra utrymmen och stjäl prylar. Detta fick min man veta i lördags men säger inget till mig!!!!!!!! Hyggligt!!

Tanken är att vi skall på firmafest med makens jobb på lördag men om detta fortsätter så åker inte jag en meter... Jag vill må bra om jag skall kunna partaja. Min ländrygg/bäcken är totallåst sedan 2 veckor tillbaka och jag har försökt allt för att få rätsida på det men icke. Det nyper till så jag tappar andan... det är skit att ha chondromalacia kan jag tala om. Lämnar bloggen med en liten känsla....

Idag tog jag beslutet att stanna hemma från Sthlm och styrelsemötet denna gången. Anledningen är mina sydda sår på bröst och arm. Jag kan inte dra/bära en resväska än mindre bära laptopen utan att det finns risk att slita sönder mina stygn så det är bara att avboka resan och meddela styrelsen om det. Allt detta har jag oxå gjort idag.

Duschade igår och givetvis så läckte duschvattnet in innanför förbanden etc. så det började såsa som hejsan hoppsan. Idag lyckades jag även med bedriften att dra till i stygnen på bröstet så jag ylade, det var bara att ringa distriktssköterskan om en tid för omläggning och kontroll av såren. Fick tid 16.15 och det blev omlagt och kontrollerat. Det såg faktiskt riktigt bra ut och jag hade klarat mina stygn från urslitning, tack och lov!!!

Lite öm och eländig kom jag hem och fixade lite middag och sedan var det bara att ta ett par värkissar och sedan slocknade jag på soffan i ett par timmar. Mycket välbehövligt kan jag säga.

Owe ringde innan jag for iväg till distriktet och talade om att han troligen hinner hem trots allt men då fick jag tala om att vi inte kan hålla på och hatta runt så här. Informerade om att jag inte åker alls och varför så han skulle ringa "Mulle Meck" och meddela att det inget blir för hans del heller. Sånt är livet bara.

Jag går ju att nå via tel om styrelsen behöver min röst i något ärende så helt utan röst är jag ju inte.

Nu skall jag bara ta det lugnt och softa... behöver verkligen ladda batterierna.

Det är en konst att se möjligheter i stället för begränsningar...

Då har jag pratat med min make... som jag trodde så kommer han inte hem i tid för att kunna bila till Sthlm inte.. Näpp han är fast i Norge lagom tills fredag och med lite otur så blir han borta tills lördag morgon :( Måste alltså då lösa hund och Martinvakt tills Owe kommer hem igen. Japp det var ju väntat. TUR att jag instinktivt valde att inte avboka några tågbiljetter förrän till sista minuten. Räddade trots allt då ja.

Hur det nu blir med Virrpanna vet jag inte förrän hon vet hur det går med Elin som är sjuk. Det visar sig det med. Jag skall försöka ragga fatt i någon som kan förbarma sig över Martin och hundarna tills Owe kommer hem. I värsta fall så får jag oxå stanna hemma. Skulle dock vara bra att kunna närvara på mötet men om det inte går så går det ju inte.. så enkelt är det!

Idag har vi varit och kollat in katten som Martin ev. skulle ha och JA det ÄR en hane, den är grå och lite egensinnig. Martin sa JA, den vill jag ha och så döpte vi den till Mustang "Musse" som han lär få kallas. Han är söt och vi tog en bild med mobilen men den blev inte bra. Får se om jag lägger upp den eller inte sedan. Han skall i alla fall hämtas i nästa vecka någon gång så Martin får ansvara för att det blir undanplockat och iordning så han hittar lådan etc. Då kanske äntligen kattställningen kommer till användning oxå.

Spännande med lite liv och rörelse i huset igen. Prada har ju varit så ensam sedan Sylväster gick bort så han lär ju få kul. Lite bus och sprall ser jag fram emot :)
Har idag även varit hos min frissa som klippte min lugg. Hon sa att det sköter hon gratis för sina stamkunder och det höll hon minsann.

Nu skall jag vidare...

tjoflöjt

Ja då har man varit och plockat bort dessa leverfläckar. Den ena på vänster bröst och den andra på höger arm. Det var inga konstigheter att ta bort dom, förutom att läkarkandidaten som la bedövningen fick lägga extra på den på armen. Ja jag kände stygnen på bröstet men det var knappt idé att säga något eftersom det snart skulle vara över.. och att invänta en ny, bättre bedövning hade bara tagit med onödig tid. Den på armen var sämre lagd och eftersom den skulle tas på mer djup än den på bröstet så kändes den mer kan jag säga. Inte så att jag vrålade eller så men japp den kändes. Inatt har det varigt lite tufft med sömnen... så imorse efter frukost och medicin så kojsade jag lite extra och nu är jag piggare.

Jag och Martin skall sätta oss med lite BUZZ om en stund. Skönt att bara vara ett par dagar. Har idag pratat med A på GG och allt är okej med att grabben kommer med. Skall nu bara lösa hundvaktsdilemmat så är vi klara för att bila upp till Sthlm denna gång. Eftersom vi får milersättning då så måste jag se till att nolla trippen innan vi far iväg så det blir rätt mätt från start.

Det känns som om det är snö!! i luften. Himlen är gråblå och kylan är påtaglig. det vore väl underbart med en vit vinter för ovanlighetens skull.. ;)
Vinterdäcken skall på bilen och sedan är vi fit for fight så att säga. Nu skall det planeras inför middagen... så...

Later dudes

Ja känslor har man ju hela tiden, absolut, men när det går upp och ner är det lite påfrestande. Jag känner mig ensam och övergiven helt enkelt. Maken har åkt för ännu en veckas jobb och jag är som vanligt kvar här med resten att ta i. Imorgon bitti skall jag till läkaren och ta bort leverfläckar (igen) och jag antar att jag känner lite upp och ner inför det eftersom man är livrädd att de skall visa något man inte vill ha så att säga.

Till helgen skall vi till Stockholm för styrelsemöte och jag har bokat tågbiljetter, men nu vill maken att vi tar bilen i stället så han kan vara med en vän under tiden och då vill det till att hitta hundvakt samt att kolla att det inte är något speciellt på mötet som inte grabben kan vara med för. Aja... den som lever får se sägs det ju. Jag kan ju avboka biljetterna ganska sent så då hinner man ju få klarhet i både det ena och det andra.

Satt och stickade på min ena toffla förut och var nästan klar.. hade bara intagningarna för tån kvar och då gör jag givetvis fel... ett hjärnsläpp på högsta nivå... så det var bara att repa upp hela klabbet och så får jag starta om. Att plocka upp maskor efter man repat är inte min starka sida, jag försökte ett bra tag men insåg sedan att det bara var att starta om så nu är jag lite irro på min klantighet.

Vi har varit och firat pappsens "flamma" som idag fyllde år och vi fick oss lite tårta mm. Innan dess var vi och handlade lite.

Nu är det en dusch som gäller så man är ren och fräsch när doktorn skall skära i en. Ingen hit att lukta skunk då inte.. ;)

Det är väl ändå en jädrans tur att jag skriver av mig för min egen skull... inte en käft läser ju denna i alla fall, känns ju lite kanske men men... so what, hade varit lite peppande med åtminstone 1 eller 2 läsare men icke då!

God natt önskar en deppig jag idag.

Ummm... det löper en skum känsla fritt i mitt inre... vet inte riktigt vad det är heller. Ena stunden är jag glad och i nästa är jag nere, rent av ledsen. Jag kan inte sätta fingret på vad eller varför utan det bara är skumt.

De ringde från vårdcentralen idag. Skall ÄNTLIGEN få komma in och få vissa skumma leverfläckar bortskurna och kollade. Knepigt bara att det har tagit nästan 3 månader från det jag träffade läkare om det och bad dom ta bort dessa, med tanke på min historik i cancersvängen så skall det ske direkt och inte dröjas med på detta sättet. Ja ja.. skulle det visa något så kommer de att få veta att de lever, det är ett som är säkert.

Är så förbannat irro på x-grannen oxå de har fortfarande sin post hit och då kan man väl förvänta sig att den skall hämtas men icke... den ligger på min bänk och är i vägen. Post samlad sedan onsdag... inget intresse har dom alls för den tydligen. De har flyttat sina kaniner till grannens stall istället och det är jag inte ledsen över eftersom jag fick säga ifrån när det var mockningsdags.. ja dels för att jag är så förbannat allergisk så jag inte kunde gå in i stallet utan att få astmaanfall men även för att kaniner faktiskt behöver skötas och det var väl inte deras starka sida sedan hon blev påkommen med att ljuga.

Ja ja... i onsdags sa han (pojkvännen) att de skulle komma på torsdagen och städa ut efter kaninerna men nu är det2 på natten till lördag och ännu har ingen städat ur det. De har även passat på att fylla upp sina prylar i ännu en box så nu har vi inte tillgång till vårt eget stall fullt ut längre... Ja jag är ARG!!!

Problemet är bara att öppnar jag munnen igen för att säga något så får jag skit för det igen. Det är ju såååå SYND om den falska häxan... NOT!!! Som man bäddar får man ligga, på min ära. Hon har flutit fram genom livet nu som en parasit på oss i 1 ½ år och inte fan har man fått något tack för det inte, jo, ljug och lögner.
Har även fått hit folk som velat ha pengar av henne, som hon dessutom avtalat tid för betalning med, alltså vetat att de skulle komma samt när men då har hon smitit iväg utan att meddela detta och hivat över dessa arga människor på oss. Gör man så mot folk som öppnat sitt hem och sitt liv för att hjälpa?!?!?! Jag bara undrar, vad är vänskap värd i hennes ögon? Jo INTE ett SKIT! Därför kallar jag henne häxa och parasit! Och det står jag för!!!

En sak skall alla ha klart för sig, jag är ärlig och du kör över mig en eller några gånger men sedan är du körd för tid och evighet för jag är mycket låååångsint! Detta är något hon visste från start och ändå kör ett sånt beteende... då är man inte vatten värd längre!

Näpp, nu har jag fått skriva av mig lite i alla fall... sängen lockar och jag skall intaga vertikalt läge i några timmar nu.

Goodnight

Lite ledsen över det faktum att mina rubriker är svarta och kan inte heller ändras :( Vet inte vad som är fel riktigt men det får jag kolla djupare på längre fram.
Idag har det varit en hektisk dag, upp vid 10.00 (skööönt att kunna ligga lite längre nu när det är lov) fick i oss frukost och sedan var det till att kolla in pckningen av spel och konsoler. Det vore ju retligt om vi missade något när vi nu skall ha vårt traditionsenliga speleventet på biblo i Vara. Allt var på plats och så kunde man andas ut, trodde jag!!
En av grabbarna som skulle ha sin tv med sig ringde en halvtimma innan avresa och meddelade att han inte "får" ta sin tv för mormor!?! Väldans knepigt på min ära men men.. sånt är livet. Det trista är ju bara att han väntade så länge med att tala om det!!
Nåja.. det var bara att mösa sig upp på 2:a våningen och plocka med sig grabbens tv i stället.. nackdelen är ju då att jag är helt kass i lederna och som gräddan på moset har mitt bäcken totalt kajkat ur med en låsning (efter en längre tids förvarning men jag hittade inte mitt bäckenbälte) så jag är nu ännu mer begränsad i mina rörelser.

Ja ja.. bara att bita ihop och se glad ut!! Jag är numera en mästare på att dölja min verkliga värk. det som inte dräper en det härdar istället.

Väl på plats riggade vi de olika stationerna och det blev riktigt bra. Tyvärr så kom det inte så många denna gången men vi tror att det beror på sjukdomar. Det går en hel del förkylningar etc. och nu i svininfluensans tider är det ganska vettigt att folk håller sig hemma. Jag och grabben är ju vaccinerade eftersom vi båda är astmatiker så för oss är det lugnt men det finns ju andra som ändå inte vill åka på eländet och det kan jag mycket väl förstå.

Spelen drogs igång och så även tävlingarna. Jag var faktiskt en av vinnarna denna gång vilket är kul det oxå.. :) ;)

Hem igen efter diverse ihop packning och in lastning i bilen igen. Tur att det finns en hel hög av hjälpsamma människor. TACK alla ni som hjälpte till med diverse plock och pill. Blev glatt överraskad då jag vid tack och adjö snacket på biblo blev uppskattad med ett jättefint ljus på ett glasfat från bibliotekarien av det manliga könet, inga namn nämnda eller glömda. Det kändes så kul och uppskattande när jag fick motta denna gåva.

Just nu sitter jag och inväntar effekt av mina värkissar och lyssnar på barns snusande, ja E och O ville på alla sätt komma med och natta över hos mig ikväll så det fick de ju självklart göra. Har stickat lite på tofflorna som Sis skall ha. Har gjort klart den ena och hälften på den andra, sedan återstår ihopvirkning, pyntning och till sist filtning/tovning i maskinen på 60 grader. Har redan stickat ett par till mig själv och ett par till mitt barnbarn och till sist ett par till min sons flickväns dotter så de får dessa i julklapp. Kreativt... eller hur!!

Näpps... nu lockar sängen ganska övertygande på mig så jag rundar av detta för i kväll och önskar alla en god och skön natt... <3<3<3

Tjingeling

Jag blir så förbannad!!!
Idag ringde Martin mig vid 12 tiden och frågade, gråtandes, om jag kunde komma och hämta honom för han hade ont. Visst sa jag och frågade i samma mening var och varför han hade ont. Jag har blivit slagen grät han.. Men vad faaaaan!! Ja, sa jag, jag skall bara hoppa i min kläder, gick ju i mina myskläder här hemma, gå till rektorn så kommer jag dit.

Bytte snabbt om och slängde mig i bilen och drog in som ett jehu till skolan. Kommer in till rektor mfl och där sitter Martin gråtandes med Kenneth som sällskap. Han har en bula strax över tinningen på vänster sida i ansiktet och ett rött och blått märke strax under tinningen på samma sida. Skinnflådd på handen där attackeraren borrat in sina naglar.

Denna gång var det nior som först gastat gliringar till Martin i matsalen, de brukar visst göra detta dagligen fick jag veta. Martin hade ignorerat detta och sedan han ätit klart hade han och Kenneth gått till fritidsgården. När de stod där inne vid en dator på fritidsgården så hade en nia först kommit och sparkat Martin i baken.

Martin och Kenneth valde att ignorera detta med och skulle istället gå därifrån. Då kommer dessa och spärrar utgången för Martin som då försöker ta sig förbi genom att fösa undan denne. Det lyckades inte utan denna tar Martin i nacken och slänger in honom med ansiktet före in i dörrposten. Då utdelar Martin till sist ett slag för att komma loss men lyckas inte utan får ännu en smäll i ansiktet själv.

Resultatet blev en bula och märken runt tinningen och huvudvärka samt illamående. När jag hämtade honom så åkte vi till vårdcentralen för dokumentation och för att kolla så att han inte fått en hjärnskakning på köpet. Han blev undersökt och hemskickad med order om att vara observant på om han blir yr igen ¨, blir mer illamående eller rent av börjar kräkas så måste vi omgående in till läkare.

Vi valde sedan att ordna med presenterna till familjefesten som är imorgon i Horred så nu har vi detta ur världen. På hemvägen så hade Kenneth slutat skolan så vi plockade upp honom så han och Martin kan umgås en stund. Det är sannerligen tur och guld värt att Kenneth funnits med Martin då dessa misshandlar ägt rum. Han har verkligen hjälpt Martin och stöttat honom igenom detta.

Nu är vi hemkomna och har ätit middag. Jag sitter och skriver detta och ungdomarna är uppe och spelar lite spel och donar. Inväntar min man och så skall jag slå in presenterna. Kanske även kolla av att det stämmer i antal nu innan vi åker så vi inte missat någon.

Jag är så in i själen sjukt trött på detta, att hela tiden slåss för att han skall kunna genomgå sin utbildning som alla andra, utan misshandel och trakasserier.
När han låg på britsen inne hos läkaren så rann hans tårar och han sa att han bara ville vara som alla andra, utan att behöva bli mobbad och någons slagpåse. Då stack det i bröstet på mig, så klart att det är jobbigt. Det är rent ut för djävligt det här!!

Nu skall jag gå och bara vara en stund, migränen kom som ett brev på posten av det här.

Uppgiven och själsligt slut...

I förra veckan kontaktade jag skolverket med frågeställningen om M:s assistent etc. Hörde inget mer om det så jag hade inställningen att än en gång kontakta dom i denna veckan, det behövde jag inte kan jag meddela. de ringde upp mig nu på morgonen och förklarade anledningen till att de hde dröjt med kontakt. Jag hade anmält till beo (barn och elevombudsmannen) och de ansåg att skolverket själva skulle ta tag i detta eftersom det handlade om misshandel också och inte bara kränkningar.

Skönt är det i alla fall, att det händer något från något håll. M kommer att bli glad åt att det sker något. Han har en jobbig situation just nu, först en misshandel sedan blir han trakasserad över det faktum att skolan lagt en polisanmälan mot misshandlaren som nu då förföljer M och påstår att M är feg som anmäler... till saken hör då att M INTE polisanmält, det är skolan som gjort det samt det faktum att misshandlaren HAR lagt en motanmälan... och det på falska grunder.

Alla vittnen friar M helt eftersom han inte ens förvarade sig medans misshandlaren tråkat M i en vecka innan och när han inte fått reaktion så går han till handgripligheter. Han går fortfarande på skolan trots vårt krav om förflyttning eftersom M inte är den enda som har problem med denne kille.

Lärarna är av samma önskan, att han skall bort från skolan men ändå händer inget. M är utlovad en assistent men har ännu ingen fått, hade det funnits en så hade M inte blivit misshandlad och allt detta hade varit en ren mardröm. Nu är det ju inte så utan vi lever i denna mardröm och slåss med näbbar och klor för att det skall bli löst snabbt och effektivt. Det är stor synd och skam att en skola och kommun inte tar större ansvar för sina områden och invånare. Skrämmande är vad det är!!

Nu ser vi i alla fall framåt och hoppas på en snabb utredning från skolverket och en snabb hjälp till M så han kan slappna av och fokusera på skolarbetet i stället. Håll tummarna!!

Arg som ett bi är jag idag och har så varit sedan i söndags middag då jag fick en utskällning av min man för något som jag INTE sagt. De jag sagt något till är våra uteboende och det var INTE sagt så som de uttryckte det. De hade lyckats skapa panik hos min granne och ilska hos min man. Vad som i det hela gör mig ännu mer ARG är att min man tycker att det är ok att dessa ljuger över hans fru (mig) och inte alls verkar förstå att jag inte vill ha dom kvar här.. näpp.. då skall jag sitta och acceptera ett uselt beteende och att hon i frågan inte har någon som helst respekt för mig är bara ok enligt honom. SÅ FAAAAN HELLER!!!
Hade det varit en omvänd situation så hade han blivit totalt vansinnig om jag inte stöttat honom i ärendet... och jag skall bara acceptera att han inte stöttar mig, IN YOUR DREAMS.

Som gräddan på moset så har han tidigare gnällt över att jag inte plockat upp efter honom.. (jag har värk) men igår så tog jag hans mugg och ställde den i disken.. JA, jag frågade först om han var klar, och när han sedan skulle ha mer kaffe så gillade han inte att muggen var i diskmaskinen... Alltså.. vad faan är det som händer???

Jag tänker fan inte lägga 2 strån i kors för hans del heller längre.. jag kör mitt race och sedan skiter jag i resten.. nytt kanske?! Uppenbarligen så är det något som är grovt fel och jag tänker inte ta skiten för det.

Nå, jag var i alla fall över till grannen igår och berättade som det var... talade om att damen i fråga hade tagit valda delar av det jag sa och gjort en paj av den lilla kakan. Talade om att de inte alls skulle ha någon panik utan nyttja den tid de behöver, ingen panik här inte. Gott att få rett ut det med dom i alla fall.

När jag kom hem från Storckholm i söndags så dök ju dessa snackande historier upp och då talade jag om vad jag tyckte om folk som ljuger och vänder på saker. Det kunde hon inte ta utan börjar gapa och vråla och smiter sedan tjutande ut ur mitt hem... ja MITT hem, inte hennes som hon tycks tro. Jag formligen tappade hakan... hur i helvete kan man bete sig på det sättet?!?!?! Om man kan ljuga och ställa till så kan man ta mig fan stå för följderna också. Till saken hör att jag pratade i normal samtalston hela tiden, ok, något arg förståss men dock.

Sedan en längre tid har hon satt i system att fråga mig om något, jag svarar och om det inte passat henne så har hon gått bakom min rygg och frågat gubben i stället, på så sätt har hon visat en stor respektlöshet för mig och underminerat hela min auktoritet. det är än en gång MITT hem och inte hennes.

Hmm verkar som om alla parter mår bäst om jag helt enkelt flyttade på mig.. då kan de ju ha sin lilla klubb för inbördes beundran och osanningar för sig själva. Jag ger fan i vilket!!!

Som du vill att folk skall vara mot dig skall du vara mot dom...!

Japp, nu är jag och sanna på plats på kansliet i Solna igen... efter en fungerande tågresa och nada kö till taxin så kom vi fram i rätt tid.. Hurraaaaa.. :) :)
In med väskor och fram med våra madrasser och bädda. Står och håller på som bäst när det slamrar till bakom mig och jag tar för givet att det är Sanna som råkat putta till något inne på dass och hon i sin tur tar för givet att jag puttat till något i stället.
Vänder och letat igenom kansliet efter det som låtit, ja efter att vi konstaterat att vi båda är oskyldiga, hittar det till sist. Det är en innerdel till ett lysrör i det andra rummet som släppt från lysröret och ner på golvet. Vilken tur att inte någon satt vid det skrivbordet..!!

Småfnissandes så bäddar vi klart och sedan har vi våra samtal med de respektive om att vi är framme och allt gått bra, nattipussar sänds och så lägger vi på. Nu sitter vi, ja sitter och sitter... vi halvligger slött utslängda i soffan och bara ÄR. Konstaterar att TV:n fortfarande inte har en antennkabel så näpp.. inget tv-tittande för oss denna gången heller.

Nu skall vi alldeles straxens ta oss i säng för att ladda inför morgondagens möte. Hej hopp på alla..

Fjollträsk-kramar till alla goingar

Idag har livet i stort gått på halvfart. Orsaken gissar jag beror på att hela huset var fullt av folk igår och jag avslutade dagen med att klippa gräset. Det hann bli mörkt innan jag var klar men eftersom vår "nya" gräsklippare har ljus fram så mötte mörkret inget som helst hinder.

I alla fall... jag är såååå enormt trött och vet inte om det beror på helgen som var eller om det beror på läkarbesöket igår eller om det beror på alla besök igår. Det var ganska tjockt med folk här igår.

Imorrn skall jag och Martin till UNE och gå på det regelbundna läkarbesöket. Vi får sovmorgon och det är jag tacksam för. Nu gäller det bara att lyckas komma isäng. Min eländiga värk sätter ju som bekant stopp för det mesta men nu är jag ju helt slut så det kanske gör det lättare med sömnen.

Jag har varit tämligen irriterad på vissa och det blir sannerligen inte lättare... När man ber mig om en åsikt så är jag ärlig. Om man sedan då inte vill höra min åsikt så be för fasen inte om den då. Om man inte får det svar men tänkt sig är det förbanne mig inte OKEJ att mumlandes något dräpande smita iväg ut igen.... nej då retar du bara upp mig. Det är precis det som skedde igår.

Hon säger något om att köpa nåt och kanske få lägga en handpenning och sedan avbetala 2000 / månad. Om man då tidigare klagar på sin usla ekonomi och att man inte klarar sig på det man har trots att man ännu inte blivit krävd på hyra så skall man kanske inte skuldsätta sig mer direkt. Jag vill för allt i världen inte att någon kommer hit till vårt hem och börjar kräva folk på pengar..!!

Man måste ju för fan tänka sig för mer än en gång innan man gör något så korkat. Om man inte ens kan söka hjälp från lämpliga myndigheter än mindre ställa krav på de man lever med att de kanske skulle anmäla sig på arbetsförmedlingen så kan man inte alltid få som man vill. Man måste börja i en ända innan man kan fortsätta i rätt riktning. Och framför allt.... KLAGA INTE om man inte kan ta tag i saker... det löser sig inte av sig självt och har aldrig någonsin gjort det heller!

Jag har själv suttit i den situationen och då kan man INTE vara kräsen... man får ta den hjälp som finns och rätta sig efter det som finns att tillgå. Att leva i en perfekt värld där allt löser sig om man blundar tillräckligt hårt är så verklighetsfrånvarande man någonsin kan bli. Vakna upp och ta tag i ditt liv... ingen, INGEN gör det åt dig!!


Life is a bitch and you alone is the only one that can make the change in it!!

Sitter i Stockholm och har tillbringat dagen i ett lååååångt styrelsemöte. Ja egentligen så startade väl tröttheten redan igår då vi reste upp hit. Tåget var först lite försenat men det var ju ingen fara med det. Så visade det sig att de hade tekniska svårigheter hela resan och resultatet blev att vi var minst 40 minuter försenade in till stationen. Väl framme där så var det en enorm kö till taxin... bara att vänta igen. Till sist var vi framme och kom in och fick bäddat.

Upp igen på morgonen för att klä oss och äta frukost och bli klara innan alla skulle komma till mötet. Det fixade vi galant kan jag meddela.

Så ramlade styrelsemedlemmarna in en efter en och till sist kunde vi dra igång. Mycket diskussioner kring de olika punkterna blev det och strax efter 17.00 kunde vi avsluta mötet i sin helhet. Skönt!

Jag och Sanna tog oss en liten prommis ner till Solna centrum eftersom jag skulle köpa mig en dosa snus och samtidigt visa Sanna var tunnelbanan låg. Vi hoppade in på hemköp och skulle köpa min dosa och lite dricka. När vi väl stod i kön så hade vi en herre en bit framför oss som bara stod och nös och nös rakt ut... inte i sitt armveck eller något för att skydda mot en eventuell smittspridning inte. HUA!!

Vi kunde riktigt se alla baciller flyga iväg och anfalla nästa stackars människa som stod på tur.. det var tack och lov inte vi det utan det var några emellan oss och honom. Det tackar vi massor för. När vi väl kommit tillbaka till kansliet så badade i alla fall jag i handsprit.

Nu är jag så trött att jag knappt kan tänka. Sanna är minst lika trött hon och det skall bli så gott att lägga sig att nana kudden. Skall upp imorrn och i lugn och ro hinna äta frukost, duscha och packa för att sedan ta en taxi till stationen och åka hemåt igen. Tåget går 12.10 från stationen.

Nu var det första gången på evigheter sedan jag bloggade här och skall jag vara ärlig så hade jag glömt både adressen hit och mitt inlogg så jag fick vackert leta och återställa lösen... jaaa, jag skäms!!

Tjing

Hmm ja det sägs ju så, bättre sent än aldrig..! Men om ärligheten skall fram så i detta fallet hade det nog varit bättre om det blev gjort i tid. Ja jag talar om mitt eländiga eftersökta intyg från ortopeden. Det damp ner i brevlådan i fredags "bara" 1 ½ år senare.. hmmm. det som är bra är att intyget kommit och att det står att han vägrar operera bort skruven ur knäet, det står även helt kort varför. Det som är dåligt med intyget är väntan på det och att det inte var så utförligt skrivet som han sa på operationen då han vägrade operera. Han kunde gott ha skrivit hela förklaringen till varför han vägrade men... Intyget kom i alla fall. Det är ny bedömning i årsskiftet och då kommer det intyget väl till pass. Det är ju försäkringskassan som ideligen trycker på om denna operation. Jag själv hade väl varit glad om skruven kunde bytts ut till en i annat material men för att det skall ske... hmm ja det är samma odds på det som att drottningen skulle gå på soc eller liknande. Jag är ju en "vanlig" dödlig och inte någon celebritet eller sportfåne.

What ever!!! Nu har Martin sommarlov och vi kan legitimt sova länge på morgonen.. :) Det är rena lyftet för mig eftersom jag är en av de mest mprgontrötta som gått i ett par skor... LÄTT!!

Nu är det sena natten och jag skall fundera på att komma i säng, inte en lätt uppgift eftersom värken sätter P för det allt som oftast. Får pillra fram ett par värkissar och sedan se om det går att sova. Wish me luck!!!

Owe fyllde 45 i måndags men eftersom han jobbar så firade vi i lördags i stället. Nationaldag och födelsedag... kan det bli bättre?! Först var han iväg på Power meet i Nossebro med min pappa och sedan drog det iväg på tiden så Daniel tog vår bil och hämtade honom. Han skule ju lösa ut tårtan eftersom han glömde den lilla detaljen med pengar innan han åkte med pappa. Innan dess så kom Daniel, Marre och lille Benjamin. Jag hoppade in i duschen och när jag kom ur den så hade de städat undan lite och donat. Åh vad gulligt!!!

I alla fall så fick vi till sist firat Owe och blev mätta och belåtna på både mat och tårta.

Söndagen då.. ja, Owe skulle iväg tidigt så det var bara att gå upp tidigt, åka och rösta och sedan handla mat för veckan. Väl hemma igen så hade jag ett telefonmöte att sitta i och sedan åka till Falköping för att ta kort på Marres syster som tagit studenten och nu skulle på balen. Fick tagit en hel hög med foton som blev bra och vad fin hon var i sin klänning. Nu var det till att gå hem till Daniel och så bjöd de på middag. Vi fick oss lite mys med dom och så var det dags att fara hemåt igen.

Måndag 8/6, Owes födelsedag. Han var i Norge så det blev ett mycket kort telefonsamtal med grattis älskling.

Så var det tisdag och det drar ihop sig mer och mer till Martins skolavslutning.. den är på torsdag och inte hade vi några avslutningskläder inte... Jahapp.. bara att leta. Åkte till Helåsbutiken men fan, den hade klappat igen... tydligen för något år sedan. Där ser man hur myckat man hänger med. Fan, fan, fan.. vad göra...? Jo, åkte till yrvädret inne i Vara.. Tänkte att om de inte har till Martin så kanske hon vet vem som har...! Men men.. hon hade.. 1 par byxor och 1 t-shirt.. sedan var det helt rent...! Som tur var så passade dessa väl. Då var det löst!! Men hu vad dyrt det blev... :( Fick trots allt lite rabatt.. typ 50 kr... TACK!!!
vidare till OJ´s skor och fick hittat ett par som passar väl till kläderna. Puh.. så var avslutningskläderna ordnat.

Det är ju fan att det inte finns en vettig butik med kläder för tonåringar inne i Vara. Nu hade jag tur.. väldig tur!! Hon inne på Yrvädret sa samma sak... hon har ju specialiserat sig på de mindre barnen... trots det så kan hon ibland ha något till de äldre... ibland!

Idag då... ja Martin är hemma från skolan.. ont i mage och i huvudet. Nu har jag lite liknande besvär idag.. ja fast jag har även feber och ont i halsen då...! Hoppas bara att vi kan piggna till lite. Martin behöver vara med på städningen av hemvisten imorrn och sedan avslutningen på kvällen. Så det är bara att gilla läget det.

Ja fy sjutton. Vet inte om man skall skratta eller gråta åt sitt tillkortakommande...??? I dag så skulle jag och Martin ta bilen till Jämnesjön för där skulle hela klassen vara på övernattning från onsdag till fredag. Martin jag och hans fröken var helt överrens om att det inte var läge för Martin att sova kvar så vi hade gjort upp om hur vi skulle lösa det på bästa och effektivaste sättet. Vi kom fram till att jag och Martin skulle komma över dagen på torsdagen och strunta i cyklingen dit och hem som skulle ske på onsdag respektive fredag. Kul.. det var ju liksom inte igår man var vid jämnesjön inte.

Vi hoppade in i bilen och drog iväg...! Efter en del snurrande så fick vi vända till Vedum för att fråga om vägen... pinsamt men så är det. Martin hade helt enkelt inte tänkt på att ta med sig kartan som delades ut i klassen innan... Hmpf!! Nåja, vi frågade om vägen och det visade sig att vi nästan var framme då vi vände.. hahahaha. Till slut var vi på rätt spår och framme vid Jämnesjön. Vi kliver ur bilen.. glada i hågen bara för att upptäcka att vi var på "fel" sida om sjön.. Ååååååh!! Snacka om irro moment. Ja ja.. det taskiga i hela situationen var att jag inte hittade runt... det fanns ingen "naturlig" väg dit så det var bara att ställa bilen och ta vandringsleden.. på 3,5 kilometer.. med mina knän och leder... i skog och mark...!

Gissa om det kändes?!?! Ummm.. verkligen. Väl framme så fick vi satt oss och andas ut. Vi kom alldeles lagom till lite käk och det behövdes efter den promenaden. Efter maten så var det dags för ungdomarna att "jobba" lite. De delades in i 3 stationer. 1 för mattelösningar i naturen, 1 för bild och 1 där de gjorde båtar. Jag fick lånat kommunens bil och en chaufför som gulligt nog körde mig till min bil på andra sidan och lotsade mig till "rätt" sida så jag slapp fler promenader och det är jag så tacksam för!

Tillbaks, med bil, så gick jag och kollade in stationerna och Martins var precis klara för ett byte. Han hade haft matte och fick nu bild i stället. Satt och kikade en stund så tyckte Pernilla att jag oxå skulle kludda ner något på ett papper så det gjorde jag. Det var inte igår som man satt med kol och skissade inte... hahaha... men kul var det!! Vi hittade en hel del ömsat skinn från en massa huggormar.. så det finns det gott om där. Det var riktigt mysigt och gemytligt på den sidan av sjön. Man borde egentligen ta sig en tur dit då och då och bara vara... med en kamera eller ett block och bara fota/måla/skriva...! Ta med hundarna på en prommis.... ja massor!

Väl hemma igen så ringde telefonen och det var Jens. Han och Sanna + familjen bjöd över oss på middag. Det kom som en skänk från ovan eftersom jag vid det här laget fått rejält ont och fasade för att stå vid spisen och laga mat. Nu slapp jag det... härligt! Tack!! Så vi hoppade in i bilen igen och åkte över. Fick mat och pratstund och sedan lite fika. Vad skönt det var att få komma bort en stund och slippa bry sig om det praktiska en stund. Underbart!

Hur trevligt det än varit så har kroppen sagt stopp... idag, för första gången på väldigt länge, var jag tvungen att ta dexofen mot värken. Jag sitter nu och bara är... skall alldeles strax krypa i säng men innan dess var jag bara tvungen att skriva av mig lite.

Idag dog mina småbröders mamma. Ja, jag kan inte känna sorg över henne precis.. hon stal 10 år från mig och min far, men för grabbarna känner jag en sorg... de har ju trots allt förlorat sin mamma. Hoppas de kan stå sig starka igenom och ur det här. Jag kommer att stötta dom, om dom vill det.

Nu avslutar jag detta för ikväll... det blev långt nog ändå. Godnatt!!


Ställ dig ödmjuk inför livet, man vet aldrig vilken dag som är ens sista.

Känner mig ensam nu. Har inte fått umgås med min Owe på 2 veckor nu :( Han jobbade förra veckan och i fredags hämtade jag honom, 2 timmar var han hemma medans jag var och firade min syster som fyllde år. Lagom till hemkomsten så fick jag köra honom till nästa lastbil och så var han väck över helgen. Hade hoppats lite på att han skulle komma hem över en dag i alla fall i veckan men inte. Igår ringde han och var i Alingsås, på väg hem, men så fick han en körning och det var bara att vända ekipaget igen. Så, ja, nu känns det enormt tomt. Man får en känsla av övergivenhet.

Idag ringde han, hade fått en lastning i lilla Vara så jag passade på att åka in och lämna lite stuff till honom. Alla hans grejor var ju urplockade ur hans bil så när han fick tillbaks den så hade han inte ens ett täcke eller kudde att sova i. Nu har han det igen kan jag lova. Fock oxå tankat upp bilen som jag kört på ångorna och bara i akutfall. Så nu kan jag köra till Jämnesjön imorgon med Martin. Har inte haft mycket besök heller att tala om. Mia i Vedum skulle kommit i onsdags (förra veckan) men kunde inte eller glömde. Så skulle hon kommit i lördags i stället.. men inte då! Jag ledsnade vi det laget och åt upp fikat jag införskaffat 2 ggr till ingen nytta. Aja.. strunt samma. Ingen hit med negativ energi så det viftar jag bara bort.

Skall iväg till Falköping på söndag och ta kort på Marres syrra Sophia som skall på sin studentbal då. Hon skall till frissan vid 10 tiden och jag gissar på 2 timmar så sedan skall det fotas. Troligen på plantis eller nåt sånt. Vi får se. Hoppas bara det blir bra kort, jag är ju inte någon fotograf men när ingen pillat på min kamera så kan jag få till relativt bra bilder. Innan dess skall jag hunnit med ett styrelsemöte via telefon och så tänkte jag mig hinna till vallokalen, för att rösta, på vägen. Hoppas att jag lyckas taima allt rätt bara.. avskyr att stressa. Efter the photoshoot tänkte jag gosa med Benji och resten av familjen.

Denna ger en liten bit av min stämning just nu.... håll till godo.

Upp imorse och fick iväg Martin till skolan. Väl hemma igen tänkte jag ta en lugn dusch i väntan på att Owe skulle ringa för att hämtas. Tji fick jag... väl hemma så han jag inte mer än in och gå på toa så ringde Owe... skulle hämtas i Långared. Frågade om det var brådis eller om jag kunde duscha innan.. nej hämta mig nu blev svaret. Åktie iväg så fort jag hoppat i kläderna, kunde ju inte åka i mina Iorbyxor dit heller. Väl framme så skulle Owe börja städa ur bilen och tvätta den, lastbilen alltså. Faan tänkte jag.. där rök den lugna dagen jag hade tänkt mig. Ja ja.. bara att se till att bli klara så jag kunde få koma hem och duscha sen, skulle ju fira syrran oxå ju. Nåja... efter många om och men så kom vi äntligen iväg hemåt. Väl hemma igen slängde jag mig i duschen.. äntligen!!!

Fick klätt mig och på med lite ögon, make alltså. Så bar det iväg till Vara för att hämta mor som oxå skulle med till Ewa. Så var vi äntligen framme hos Ewa. Fick ätit lite god mumsig smörgåstårta och sedan lite glasstårta på det. En mysig go pratstund och bara umgås lite. Nu var det ju även så att Owe hade fått sig en körning över helgen så jag var tvungen att vara åter hemma igen före 18.00 för då skulle nästa lastbil komma till Scania i Vara. Ja ja... bara att göra en kort sväng hos syrran då.. ja det blev ju ett par timmar, ganska precis. Slänga sig i bilen igen och köra hem mamma och sedan vidare hemåt för att plocka upp Owe och köra honom till Scania.

Nu sitter man då ensam, ja inte helt.. Martin e ju hemma men utan gubben då, och har allmänt trist... hade ju sett fram emot en helg tillsammans eftersom han ligger ute på veckorna... men inte då. Han sitter i en lastbil på väg mot Höga Kusten och sedan vidare mot Umeå... En saftig körning och väntas hem på tisdag... alltså.. en helg utan gubben. Så ja då blir man inte på sitt bästa humör...! Saknar honom så det gör ont.. men det är ju hans jobb och när det går dåligt på veckorna så får man ta det som blir och se glad ut. Jag är inte överförtjust precis men man måste ju få in lite lön oxå. Skit!!!

Pratade med honom precis nu.. han hade 1 mil kvar till gävle. Usch vad tomt det är!!!!

Näe... nu är det hög tid att komma i säng.. jag är trött så jag skelar och tyngdlagen drar neråt... då är det verkligen läge att komma i säng. Så NightyNight på er...!

Love Is... Kärlek Är...

Japp, det är Ewas 43:årsdag idag den 29/5. Prada Prutt fyller oxå år fast han "bara" 2 år. Skall iväg och fira Sis efter natten har avlöpt och jag vet mer om när och var Owe skall hämtas upp. Hoppas man hinner fira innan han skall hämtas... annars blir det så stressigt, eller ja.. det blir det ju oavsett.. så dum jag e. hahahahaha.

Idag har det varit så stilla det bara går... Ja, Martin har varit lite stönig nu på eftermiddagen/kvällen... han vaknade tydligen vid 4 i morse och lade sig inte igen utan var vaken tills det var dags att åka till skolan. Så japp han har varit trött nu på kvällen och det har ju märkst på hans humör. Han somnade på soffan men jag hann få liv i honom innan han djupsov så det var bara för honom att kliva ur soffan och gå och tvätta sig och borsta tänderna. Sedan snubblade han i säng.

Jag då... ja jag har svårt att komma till ro men det mesta beror nog på värken. Väntar fortfarande på kallelse till röngen med nacke, halsrygg/bröstrygg och högerarmen. Armen är fortfarande dubbelt så tjock och svullen än normalt och ja... det känns i den kan man väl säga. Börjar få problem även med den vänstra nu... men det vågar fan ingen tala om för familjen eller mor... huga. Då blir det ljud i skällan igen kan jag tro, men den biten tar jag med min doktor istället.

Lite beror nog även på den oro jag har i kroppen nu när Owe är varslad... han har visserligen mer på G men innan man har det svart på vitt så känns livet inte alltför ljust. Tja.. bara att gilla läget och bita ihop. Det är något jag blivit bra på de senaste åren efter allt som hänt med mig själv om inte annat. Nackdelen med det är att jag ännu bär på så mycket inom mig som jag bara inte lyckas få ur systemet. Efter den misslyckade knäoperationen, inte en tår. Efter pensioneringen, inte en tår. Efter första canceroperationen i livmodern, inte en tår, att stå inför det faktum att livmodern e borta och min "kvinnlighet" med den, inte en tår. Efter cancer operation 2 då resten av äggstock etc. togs bort, inte en tår... När faaaan skall jag reagera och få allt ur systemet?????? You tell me!!!

Hmmm... blir nog tokig om några år istället, hemska tanke. Tänk om det en dag bara slår slint i skallen... vad otäckt! Hoppas verkligen inte det. Jag vill absolut inte bli en börda för någon i min familj eller vänkrets. Men man undrar ju hur mycket hjärnan kan ta in och bara låsa?? Innan den flippar istället... Ja ja... det visar sig väl tids nog det med!

Nu skall jag försöka sova... i alla fall skall jag ta mina värkissar och sedan krypa ner.. så får vi se hur det går!

Du kan aldrig nog så mycket visa dina nära & kära att du älskar dom!!

När man kör igång en maskin tvätt en solig morgon verkar signaler gå iväg till vädergudarna som genast sänder regnsignaler... Faan oxå! Nu hänger tvätten tämligen välsköljd på strecket och väntar otåligt på sol och tork...! Jag hade ju tänkt bädda rent idag med nytvättade och utetorkade lakan men tji fick jag. Det luktar ju så gott om lakanen när det fått torka ute på strecket... men men.. det är bara att acceptera och tänka på annat.

Har varit och hjälpt mor att handla. Hon har ett ryggskott som är rejält. Hon hade tydligen fått åka in till akuten och fått blockader i ryggen för ett par nätter sedan.. då kan man vara säker på att det gör O N T! Jag passade samtidigt på att låna hennes dusch. Skönt att kunna stå en stund extra i duschen och att det samtidigt finns rejält tryck på vattnet. Här hemma är det svårt med båda delarna... vi snålar ju med vattnet dels för brunnen.. och dels för oljan. Trycket på vattnet är enromt marigt att få till här oxå så när man har möjligheten så tar man den direkt. Jag har ju lite längd på håret dessutom och det gör det ju ännu svårare att få det riktigt ursköljt om man inte har riktigt tryck på vattnet.

Nu sitter jag uppkrupen i soffan och bara smälter maten.. japp, matkoma igen... ovanligt va..! N O T!! Ha ha ha ha. Jag köpte faktiskt pizza idag till mig och Martin. Han var så hjälpsam igår efter skolan och även imorse innan skolan plus sedan när han kom hem så då tyckte jag att jag skulle belöna det lite. Det ska löna sig att sköta sig och vara hjälpsam! Så där är förklaringen till matkoman. Dessutom är det typ 4-5 månader sedan vi åt pizza så...! Nu är Martin ute och grejar.. han drog ut direkt efter maten och det trots det taskiga vädret. Han hade elevens val idag, ja han har det i 2 dagar till, och idag hade han valt att fiska så det blev en lagom kort dag för honom. Imorgon skulle det varit spelhåla men det skall han tydligen ha hemifrån och då kan han och jag spela något tillsammans. På torsdag skall han fiska igen. Det var några val som gick bort så därför är han hemma imorgon och sköter det hemifrån istället.

Näpp.. nu skall jag slappa seriöst och bara vara! Ja jag får väl byta till andra lakan i sängen oxå.. om jag inte väntar tills dess att de jag planerat torkat.. vi får se.

Som du vill att folk skall vara mot dig, skall du vara mot dom!

Denna reklamsnutt är såå djäkla skööön!!!

Helgen har passerat och vi har fått tag i delar till Valianten, till ett bra pris dessutom. Det som saknas nu är kofångaren.. resten är funnet och inköpt. Hittade även en bättre begagnad soffa på blocket så den passade vi på att hämta när vi ändå var ute på en inköpsrunda.

Lördagen var Daniel, Marre och Benjamin här. Daniel hjälpte oss med taket och jag och Marre grejade maten. Passade på att busa och gosa med Benjamin så mycket det bara gick samtidigt. Han är allt farmors guldgosse. Söndagen var vi iväg till Falköping och då Daniel och Owe åkte för att hämta delarna och soffan var jag och Martin kvar hos Marre och Benjamin. Martin ville glutta på Hem till Midgård så där blev man sittandes mellan alla Benji-bus. Han är så aktiv och påhittig den lille killen. Full fart hela tiden :) :)

Väl hemma så fick vi hjälp att få ut den gamla trasiga svarta soffan och in med den nyare fräscha soffan istället. Grejen är att vi har ett litet hus och det går alltså inte att ta in eller ut större möbler genom dörren. Näpp, men som tur är så har vi ett fönster i sovrummet som är enormt så att sådant måste tas den vägen... Sagt och gjort.. jag och Mia höll upp rutan och Owe och Tommy kånkade soffor för glatta livet. Klart blev det och BRA blev det! Tack för att ni finns!!!

Bjöd över Sanna, Jens och barnen på en fika sedan. Ville ju se om de märkte ändringen.. ;) Japp det gjorde dom och de tyckte oxå om det. Så visade vi Owes klanterier med Vallen... och berättade historien. Synd är att man inte hade filmat hela klabbet... men jag satt ju som sagt på gräsklipparen när det inträffade...Tyvärr! Får helt enkelt rigga någon form av övervakning hädanefter så man får en chans att se det roliga efteråt när man väl hämtat sig. ;)

Har nu suttit och pratat med min lille far en stund och det känns bara bra nu. Så bra det kan kännas med värk förstås. Martin är i skolan och Owe jobbar. Vi andra.. vi slappar nu. Skall ge mig på disk och tvätt om en stund men det är inte livsviktigt än.

Älska mig när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det mest!

Ja nu sitter jag och inväntar gubben som är på väg hem till en långhelgs ledighet. Gott!! Till min förvåning hör jag att det mullrar ute och tänker först att det är grannen eller ett plan.. men icke... det är årets första riktiga Åska mina vänner.. :) Är inte det ett sommartecken så säg.. :)

Blev förbannad idag... ordentligt..! Blå Stjärnan som utfört operationen på min tik och vårdat henne sänder mig ett påminnelsebrev om betalningen... Trots att vi har ett avtal om delbetalning vid pensions/lönedags. Vad faaaan.. tror dom att man är miljonär?!?!?! Vi har/hade ett avtal om att jag skulle betala 50% när jag hämtade hunden och resterande 50% skulle jag få dela upp på 2 ggr och det lagom till lönedags... Så kommer ett brev idag om en påminelse dessutom skulle det enligt brevet varit inne den 13 maj... Vad fan.. snacka om avtalsbrott... Har de ingen koll alls på vad som är avtalat?! Ja, jag ringde givetvis upp och inte katten fanns det någon som ville prata om det inte. Så jag talade in på svararen och lämnade kundnummer. Får se om de hör av sig.

Talade med recepitonen också... om diagnosen de satt på Tunni... Lateral Patellaluxation... My ass!! Jag ifrågasatte detta och frågade varför de sätter en diagnos som dels inte är ombedd (inte det vi sökte för) och dels inte är befintlig (denna typ av luxation ses endast på medelstora till stora raser och är dessutom en ovanlig variant av patellaluxation) Hon kunde inte hitta något i journalen som skulle styrka denna diagnosen och kollade vem som var vårdande/diagnossättande Veterinär vid det tillfället. Så la hon in en lapp till vet. att denne skall ringa upp mig på Fredag. Jag tillade även att jag faktiskt har ett intyg på Tunni som visar att hon INTE har ngn luxation över huvudtaget. Så om de gjort något med min hund skall de få stå för det... annars skall denna diagnos tas bort ur journalen eftersom det kan påverka försäkringar etc. och då den är felaktig skall det inte finnas alls!!!

Måste ta mig till Skara och Blå Stjärnan och inköpa mer foder till Tunni och även Dental Stickor till de båda vovvarna. Det var en bra sammansättning i dessa och de gjorde susen så de kör vi vidare på.

Har letat fram Owes pappet om hans körkort.. dags att ta nytt foto tec. eftersom han har sänt in läkarintyg mm för att förlänga Lastbilskörkortet. Det måste man det året man fyller 45 och sedan fortlöpande då och då. Inskickat tillsammans med ett läkarintyg och allt sånt är klart men han har glömt fotografera sig och sedan hittade han inte pappren för detta. Nu har jag hittat dom och när han kommer hem skall han iväg och greja klart det så är den saken ur världen tills nästa gång.

Nu tittar solen fram samtidigt som det är ett härligt åskregn som öser ner över oss... mullret har inte slutat heller. Snacka om sommartecken!!



If I was a little star
I would shine for you all
Never fade my bright light
nor darken the scary night.

Varenda eviga morgon när Martin skall väckas är det ett helvete rent ut sagt. Får för sjutton ångest inför morgonens procedurer. Att det är samma visa vareviga gång är lätt knäckande kan jag meddela. Gap skrik vrål och diverse smädesord... VILL INTE ha det så här. Men men.. vad göra?! När medicinen är tagen och det gått en stund så är det som att vända på en hand... men innan.. Huuuu.....

Ställde frågan till en vän, som varit med och startat upp en av mina klubbar, om hon ville överta klubben. Det är ju det minsta jag kan göra i alla fall, fråga alltså! och svaret jag fick var snudd på aggressivt... jisses... jag frågade ju bara. Kändes inte bra alls.. blir ju ledsen i ögat av sånt. Men men... Jag sväljer och går vidare, det brukar jag ju göra så...! Känns bara lite olustigt alltihop. Jag menar, att fråga kostar ju ingenting.. det är vad vi lär våra barn och då bör man väl själv tänka till lite innan.. eller?! Ja jag vet att denne vän inte mår bra... men hallåååå... det finns fler här som inte gör det.. det är ju för sjutton därför som jag sätter stopp nu! Jag har insett att jag inte hinner än mindre orkar hålla på på Lunar längre och därför sättar jag stopp. Visst har jag vänner där.. men de som vill får min epost och så så man ändå kan hålla kontakten.
Man måste inse sina begränsningar innan det eskalerar iväg och blir ohållbart.

Ja ja.. nu har jag gnällt lite oxå...

Sitter nu och samlar ork för att ta mig till doktorn. Skall dit med min arm men det är minsann ett företag eftersom yrseln inte släpper... blir i stället sååååå trött... sjukt trött. Kan sitta och somna på stället.. rakt upp och ner bara. Hu! Innan besöket skall jag hämta upp mor så jag får väl få tummen ur ändan och sätta lite rotation på dököttet.. hahahhaha.


Update då!!

Då har jag varit hos min "il doktore" och hon slänger iväg remisser till röntgen av både armen OCH halsryggen. Hon tänkte även kalla samman ortopeden min och reumatologen min så alla sätter sig ner tillsammans och försöker hitta en form av smärtlindring som faktiskt funkar på mig. Jag har ju min allergi så jag kan ju inte ta de vanliga hederliga voltarén mfl. eftersom jag inte tål huvudsubstansen i dessa läkemedel. Antiinflammatoriskt på mig är bara att glömma. Ja ja.. röntgen i hela "skaraborg" är under omstrukturering så det kan gå fort att få en tid men det kan lika gärna ta lång tid... tills dess är det bara att gilla läget och skulle det bli mer outhärdligt än vad det är idag så får jag hojta till igen akut. Hon tog även upp frågan om min yrsel etc och jag sa aom det var med det. Hon föreslog då att prova halva halva dosen... jag tvekade och funderade på om det inte bara var bättre at rida ut det men hon sa då att om jag är så yr emellanåt så kan det ju faktiskt vara farligt att köra bil och visst har hon rätt.. så det är nu halva halva dosen som jag tar så det blir ännu mer nedtrappning... ja ja.. bara jag slipper yrsle så är jag nöjd.

Japp så var det!!

Det rena samvetet är den bästa huvudkudden!!

Ja nu har jag äntligen tagit tag i min sk. uppsägning på Lunar. Äger ju en del klubbar och var dessutom moderator i flera andra så det var bara att sätta igång att informera om mitt uppbrott och ge alla en tid på sig att hitta någon ny moderator och även ge mig själv tid att hitta nya ägare till klubbarna. Jag känner verkligen inte att jag hinner hålla på längre.. orkar inte heller och då måste man slå tvärnit på en gång. Eftersom jag bränt ut mig en gång tidigare så är det bara att lyssna på kropp och sinne innan det är försent.

Helgen har varit bra.. vi har fått en del gjort och det tillsammans.. riktigt skönt tycker jag. Vi lyckades även engagera Martin i lite aktiviteter på utsidan så varken TV eller datorer har gått särskilt varma denna helgen..! TOPPEN!!! Mindre bra är dock att...  svärfar fått ännu en omgång in på sjukan för hjärtat... denna gång var det ambulans som gällde men ingen infarkt! Tack för det i alla fall. Det var en avstötning av nätet de satte in vid ballongsprängningen och han hade tydligen inte svarat på avstötningsmedicinen. Nu är han dock hemma igen och det verkar funka.

Owe kom hem i fredags och talade om att han nu blivit varslad... :( Hans bil är den enda som inte har ett fast kontrakt på fraktkedjan och då måste den bort därifrån om inte läget vänder på marknaden... fram till semester måste det bli bättre annars är den morsning och goodbye. :(

*Kommer snart tillbaks*..


Sådär jag.. sorry.. ibland är det bråttom till toa.. ^^

Denna krisen med arbetsmarknaden drabbar alla hårt och nu var det då vår tur.. Blir så trött på att själv inte kunna göra något för att underlätta vår situation... jag vill men kan inte jobba och då har man en frustration som ligger och gnager hela tiden. Usch... om man ändå kunde trolla va.

Jag har nu på morgonen ringt till UNE och påmint om intyget IGEN... påpekade att vi väntat sedan februari på detta och försäkringskassan är inte hur goa som helst att tas med när det gäller retroaktiv utbetalning... och då har ändå jag gjort mitt i tid... men inte intygsskrivarna... Hmmmm. Morr!!

Har även pratat med ortopedens sekreterare om mitt andra intyg som jag väntat på sedan 2007 Han hade inte skrivit in något som helst i journalen om detta.. knepigt värre.. han lovade ju ta tag i det. Ja ja, jag har som tur är vittnen på vad han sa om varför han vägrade plocka ur skruven ur mitt knä och att han lovade mig detta i ett intyg till försäkringskassan då det är dom som trycker på var gång det är dags med en förnyelse av sjukbidraget... Hon, sekreteraren, skulle i alla fall lägga in min journal och en lapp till honom om detta och på så sätt påminna honom om det utlovade intyget så man får bara vänta och se om det dimper ner något i brevlådan inom den närmaste månaden annars är det bara att slänga sig på telefonen igen.

Genom alla dessa småstrul hit och dit har man i alla fall fått en liten vana i att alltid be om allt skriftligt och att alltid stå på sig och inte ge dom för lång tid... då släpper dom det och tror att man skall finna sig i det. Näpp... på dom bara, igen och igen tils de fullföljt sina åtaganden.

Dagen är ännu ung så vi får se vad den bär med sig för händelser... vi får se...!! 

Som du vill att andra skall vara mot dig, så skall du vara mot dom!

Nu har jag i alla fall varit relativt duktig idag. Jag har ringt de samtal jag behövde fast på det ena så får jag försöka igen på måndag då de var ute på något och alltså inte anträffbara alls. Fick en tid till läkaren på tisdag för denna nedrans armen. Hoppas de kan hjälpa mig.

Vid halv tolv tiden idag så knackade det på dörren... då stod grannens dotter och behövde hjälp. Hennes bil var urladdad så det var bara att plocka fram laddaren och sladd och knata dit. Fick kopplat på allt och så var det till att vänta ett tag. Till sist så var bilen hennes igång och hon tackade och donade upprepade gånger. Hon berättade att vår katt, Maja som flyttade in till hennes pappa, hade dött... hon hittades död under en bänk inne hos Kurt. Hmmm hon var ju inte särskilt gammal. Troligen har hon fått i sig något olämpligt. Synd, en mycket fin katt.

När Martin kommit hem från skolan så ringde Daniel och talade om att Benji och Tindellaa ville att faromr skulle komma.. ja, jag var ju inte nödbedd precis.. hihihi.. en chans att gosa med mitt barnbarn.. YES!! Så ja nu är jag nöjd för ett par timmar... *skratt* Nä, ni vet vad jag menar.

Har suttit och letat efter en bloggmall som passar mig men det är ta mig fasen lögn att hitta något som är fint nog och som dessutom funkar... får fan tuppjuck på det hela. Hmm så nu bide det en annan mall denna gång men då tappade jag mina länkar så jag skall sätta mig och lägga tillbaka dom sedan men nu är jag för trött för det.

Nåväl, samt och medan... hihi...

NightyNight!!

Orka skriva ngt vettigt nu...

Hmm. Idag har jag varit iväg på utvecklingssamtal på skolan och till min glädje så har grabben lyckats jobba ikapp sig så nu är han inom målramarna i alla fall. Kommer han bara in i rätt rytm när det gäller läxläsningen också så är allt frid och fröjd. Han har själv den insikten så det hade han som eget försla på mål att sikta på. :)

När vi kom hem så var det till att dra igång den lille gröna racern... hihihi... ja jag menar ju givetvis gräsklipparen :) När den väl var igång så gick allt undan så nu är det nyklippt igen då (2:a gången redan för säsongen) När jag satt där och tuffade runt på den och vrålade till min ipod så kom det plötsligt en blå lastbil rullande in på gården... jodå... Owe kom hem :) :) :) Ja ja, jag var ju i alla fall tvungen att klippa färdigt så det skulle bli klart... jag avskyr en halvt klippt gräsmatta. Så var det till sist klart och det var dags att ställa alla möbler (trädgårdsmöbler) på plats igen men då passade jag på att spola rent dessa från allt pollen som låg som en tjock hinna över alltihop.

Kom nu i skrivande stund på att alla cyklar måste ställas tillbaka också för det har jag glömt.. hahaha.. så typiskt mig det där!! Nu skall vi ha grabben i säng, han har precis ätit sin kvällsmat och är mätt och belåten.

Vi hade "fint" besök lagom till middagen förut. Magnus var ute och luftade sin HD och passade på att svänga förbi oss för en kopp kaffe. Det bidde mer än kaffe.. det bidde Owes goda kyckling också så han var nöjd och belåten när han åkte hem igen. Han är en riktigt go vän, verkligen.

I brevlådan idag låg ett brev från UNE och jag trodde i mitt stilla sinne att nu, äntligen, kom intyget vi väntat på sedan februari men ICKE... det var bara en liten påminnelse om att vi skall se över recepten innan sommaren så vi inte sitter utan mitt i deras semestrar. Hur faaaans länge skall man behöva vänta på ett litet sketet jävla intyg då?!?!?! Det är ju sjukt det här... F-kassan går ju inte hur länge tillbaka som helst med sina retroaktiva ersättningar inte. Ja ja.. det blir till att ringa och påminna, IGEN, om intyget och antagligen kommer jag nog vara ganska syrlig denna gången. Om det är åt andra hållet, att de skall ha något, då är det minsann bråttom á lá jösses men inte om man väntar på något från dom inte. Mooorrrrr..!!

Har bestämt mig för att nu är det nog dags att ringa läkaren om min arm också... står fan inte ut längre :( Kan inte sova en hel natt för det gör så in i h----te ont i armen så jag kan bli tokig. Ja ja.. bara att få tummen ur arslet och ringa.. det är ju ingen annan som gör det åt mig så.. ja...!

Skall bara plocka undan lite nu så skall jag kojsa in jag oxå.. en tidig kväll... jag är såå trött och det är ju ganska förståeligt då ja..!

GoNatt!!

Äkta kärlek är när man älskar en person trots alla dennes brister <3<3

Nu är jag redan trött på denna förbannade yrsel, folk kan ju för sjutton tro att man e packad fast man inte är det... hemska tanke! Jag har läst och sökt på info om detta och i bästa fall kan jag slippa det inom 1-3 veckor.. och i sämsta fall kan det ta upp till 2-3 månader innan det släpper. Om det tar så lång tid blir jag tokig.. det är ett som är säkert. Vet inte hur man skall tackla detta. När jag sitter märks det inte riktigt lika mycket men när jag reser mig och går eller står.. USCH..! Det blixtrar till och så är man yr som en tok och så sticker det ut i fingerspetsarna.. och så får jag en domningskäsla i läpparna... ja ni fattar. Inget kul i alla fall.

Sitter nu och bara ÄR i soffan och inväntar ett anfall av akut trötthet och då skall jag dra mig till sängs. Krypa ner under täcket och gosa med mina vovvar och min lille kisse... den "gamle" katten är utsläppt för natten. Det går inte att ha honom inne nattetid om man vill ha en sammanhängande sömn.. han har en fix idé om att han skall ut vid 4-5 på natten och han vet precis hur man väcker matte. Han börjar så försiktigt med att småjama, om inte det funkar så kommer han närmre och stooorjamar.. om inte det biter så kliver han upp på mitt sängbord och börjar putta ner saker med bang och skrammel. Skulle inte det funka (det stannar oftast där) så kliver han upp i sängen och putter på mig med tassen i mitt ansikte. Så är det bara att mösa sig ur sängen och snubbla fram till ytterdörren och öppna.

Dagen har varit sådär... ganska okej för att vara en tisdag. Försökte allt börja ringa mina samtal idag men det var flyttade telefontider på grund av besök etc. så det är bara att ge sig på det imorrn igen. Skall även på utvecklingssamtal imorrn vid 13 tiden. Det är för min minsta grabb som går i 7:an nu. Så är snart denna veckan till ända och snart har han inte en enda hel vecka kvar till skolavslutningen... Det är hackat och malet de sista återstående veckorna då det skall städas i deras hemvist och en massa sånt.

Har en period nu då jag kämpar med att få grabben att lära sig att äta mer, dricka mer och hålla mer koll på tider. Om jag ropar på honom och talar om att det är dags för kvällsmat etc. så kan det ta uppåt 1-1 ½ timma innan det ger något resultat och det gör mig så irriterad och frustrerad att jag kan bli knäpp för mindre. Han är inne i en urjobbig period nu med en massa olater som kan reta gallfeber på en gråsten. Ok.. han är 14 i år så det är garanterat pubertetsrelaterat men ändå...!!

Nåväl.. det är bara att gilla läget. Han växer väl ur det han med som alla andra tonåringar gör, förr eller senare.

Älska mig mest när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det bäst!

Denna låten är bara så bra trots att det inte är med Bryan Ferry denna gång :)

Hu jeda mig.. Har trappat ner mina citalopram en tid nu och idag var det första dagen utan dessa. Yrsel är resultatet... :( Vill inte vara yr men nu är jag det och det är bara att gilla läget. Skall få tummen ur arslet och ringa läkaren angående min högra arm som en längre tid nu inte funkar som den skall.. det gör ont bara att röra på den och det genereras från armbågen ut åt båda håll.. dvs uppåt och neråt. Måste även komma ihåg att ringa ortopeden om intyget de skulle sända mig för typ ett år sedan om att de vägrar operera ur skruven ur mitt knä. Sedan har jag ännu ett samtal och det är till UNE om intyg för grabben och handikappersättningen för honom... det är en ersättning som skall täcka lite av de förhöjda kostnader som vi får iom. hans diagnos.

Har äntligen fått berätta för gubben om hans pappa och han förstod att ett löfte är ett löfte så inte var han arg på mig inte... tack och lov för det. Han vet ju att jag håller ett löfte som jag avgivit och han visste även orsaken till att hans mamma ville ha det så. Så tack och lov blev det inga konstigheter där. Sitter nu uppkrupen i min lilla vrå i soffan och försöker invänta lite smärtlindring så jag kan krypa i säng sedan. Hade behövt sova för timmar sedan då jag hade en jobbig natt innan... gubben har snarkat och "ylat" i sömnen så jag har sannerligen inte haft en enda chans att få sova ordentligt... Var gång som jag precis somnat så var det dags för ett nytt yl eller en ny enorm snarkning med andningsuppehåll...  Sedan började tankarna snurra och då var det kört helt enkelt.

Tankarna rörde runt om alla dessa intyg och samtal jag måste komma ihåg att göra men först nu kom jag ihåg dessa så då tänkte jag att om jag skriver ner det här så har jag det på pränt liksom och kan då komma tillbaka och få en påminnelse då och då tills det är utfört. Smart va.. ?! Nåväl.. när jag väl får tummen ur ordentligt med denna bloggen skall jag plocka ner alla mina grejer jag har på en annan site och avsluta det kontot. Känner att jag är för disträ för att orka med den... det är givetvis Lunarstorm jag velar om nu.. är så missnöjd med hur de sköter sin sajt.. eller rättare sagt hur de INTE sköter den och oss medlemmar så ja.. jag har bestämt mig för att dissa dom för gott. Skall bara ha den berömda tummen ur... och få det gjort. Har några klubbar där som jag måste föra över på någon villig oxå...

Nåväl.. nu skall jag inte vara långrandig längre.. nattinatt på er som läser denna bloggen.

Ni har väl sagt till era nära och kära att ni älskar dom?!

Nya händelser och skeenden i livet ger en hel del perspektiv på hur livet kan, bör och ser ut.
Av en massa olika anledningar kan jag inte gå in på allt här, nu, men kommer väl inom en snar framtid kunna ge en bättre förklaring. Sitter nu och har försökt skapa en blogg som passar mig! Mallarna som var standard här passade inte mig i smaken så jag har har letat som en blå för att hitta en mall som föll mig i smaken. 

Sitter nu och inväntar min gubbe... som äntligen är på väg hem, och då betyder det att jag får ge mig på detta senare.. ;) Hoppas alla mår gott och njuter av livet.

Så har han då äntligen kommit hem och ja, jag har fått lätta mitt hjärta med den info jag lovade att vänta med att tala om tills han kommit hem. Infon rörde sig om hans far som tyvärr fått en hjärtinfarkt... I tisdags inträffade det och jag kunde inget säga förrän idag, Fredag, så ja det har varit tungt att bära.

Nu ligger han och sover och drömmer en hel del... han ropar till då och då, Åh, nej, så jag gissar att han drömmer om denna infon. Hans far opererades idag. De gjorde tydligen ännu en ballongsprängning i hans kärl i hjärtat. Hoppas bara att han lär sig att lyssna på signalerna direkt nu och inte fortsätter att vara envist ignorant mot dessa.

Fler saker har inträffat i veckan också men det kan jag inte ta upp här alls... kan bara tala om att jag burit en del nu och det känns som om skallen skall sprängas... Hoppas nu bara att det är nog med händelser på ett bra tag!!

Glöm inte tala om för era kära att ni älskar dom!!!