Tough skin... Yet bleeds within...

Ja nu har jag äntligen tagit tag i min sk. uppsägning på Lunar. Äger ju en del klubbar och var dessutom moderator i flera andra så det var bara att sätta igång att informera om mitt uppbrott och ge alla en tid på sig att hitta någon ny moderator och även ge mig själv tid att hitta nya ägare till klubbarna. Jag känner verkligen inte att jag hinner hålla på längre.. orkar inte heller och då måste man slå tvärnit på en gång. Eftersom jag bränt ut mig en gång tidigare så är det bara att lyssna på kropp och sinne innan det är försent.

Helgen har varit bra.. vi har fått en del gjort och det tillsammans.. riktigt skönt tycker jag. Vi lyckades även engagera Martin i lite aktiviteter på utsidan så varken TV eller datorer har gått särskilt varma denna helgen..! TOPPEN!!! Mindre bra är dock att...  svärfar fått ännu en omgång in på sjukan för hjärtat... denna gång var det ambulans som gällde men ingen infarkt! Tack för det i alla fall. Det var en avstötning av nätet de satte in vid ballongsprängningen och han hade tydligen inte svarat på avstötningsmedicinen. Nu är han dock hemma igen och det verkar funka.

Owe kom hem i fredags och talade om att han nu blivit varslad... :( Hans bil är den enda som inte har ett fast kontrakt på fraktkedjan och då måste den bort därifrån om inte läget vänder på marknaden... fram till semester måste det bli bättre annars är den morsning och goodbye. :(

*Kommer snart tillbaks*..


Sådär jag.. sorry.. ibland är det bråttom till toa.. ^^

Denna krisen med arbetsmarknaden drabbar alla hårt och nu var det då vår tur.. Blir så trött på att själv inte kunna göra något för att underlätta vår situation... jag vill men kan inte jobba och då har man en frustration som ligger och gnager hela tiden. Usch... om man ändå kunde trolla va.

Jag har nu på morgonen ringt till UNE och påmint om intyget IGEN... påpekade att vi väntat sedan februari på detta och försäkringskassan är inte hur goa som helst att tas med när det gäller retroaktiv utbetalning... och då har ändå jag gjort mitt i tid... men inte intygsskrivarna... Hmmmm. Morr!!

Har även pratat med ortopedens sekreterare om mitt andra intyg som jag väntat på sedan 2007 Han hade inte skrivit in något som helst i journalen om detta.. knepigt värre.. han lovade ju ta tag i det. Ja ja, jag har som tur är vittnen på vad han sa om varför han vägrade plocka ur skruven ur mitt knä och att han lovade mig detta i ett intyg till försäkringskassan då det är dom som trycker på var gång det är dags med en förnyelse av sjukbidraget... Hon, sekreteraren, skulle i alla fall lägga in min journal och en lapp till honom om detta och på så sätt påminna honom om det utlovade intyget så man får bara vänta och se om det dimper ner något i brevlådan inom den närmaste månaden annars är det bara att slänga sig på telefonen igen.

Genom alla dessa småstrul hit och dit har man i alla fall fått en liten vana i att alltid be om allt skriftligt och att alltid stå på sig och inte ge dom för lång tid... då släpper dom det och tror att man skall finna sig i det. Näpp... på dom bara, igen och igen tils de fullföljt sina åtaganden.

Dagen är ännu ung så vi får se vad den bär med sig för händelser... vi får se...!! 

Som du vill att andra skall vara mot dig, så skall du vara mot dom!