
Nu är jag redan trött på denna förbannade yrsel, folk kan ju för sjutton tro att man e packad fast man inte är det... hemska tanke! Jag har läst och sökt på info om detta och i bästa fall kan jag slippa det inom 1-3 veckor.. och i sämsta fall kan det ta upp till 2-3 månader innan det släpper. Om det tar så lång tid blir jag tokig.. det är ett som är säkert. Vet inte hur man skall tackla detta. När jag sitter märks det inte riktigt lika mycket men när jag reser mig och går eller står.. USCH..! Det blixtrar till och så är man yr som en tok och så sticker det ut i fingerspetsarna.. och så får jag en domningskäsla i läpparna... ja ni fattar. Inget kul i alla fall.
Sitter nu och bara ÄR i soffan och inväntar ett anfall av akut trötthet och då skall jag dra mig till sängs. Krypa ner under täcket och gosa med mina vovvar och min lille kisse... den "gamle" katten är utsläppt för natten. Det går inte att ha honom inne nattetid om man vill ha en sammanhängande sömn.. han har en fix idé om att han skall ut vid 4-5 på natten och han vet precis hur man väcker matte. Han börjar så försiktigt med att småjama, om inte det funkar så kommer han närmre och stooorjamar.. om inte det biter så kliver han upp på mitt sängbord och börjar putta ner saker med bang och skrammel. Skulle inte det funka (det stannar oftast där) så kliver han upp i sängen och putter på mig med tassen i mitt ansikte. Så är det bara att mösa sig ur sängen och snubbla fram till ytterdörren och öppna.
Dagen har varit sådär... ganska okej för att vara en tisdag. Försökte allt börja ringa mina samtal idag men det var flyttade telefontider på grund av besök etc. så det är bara att ge sig på det imorrn igen. Skall även på utvecklingssamtal imorrn vid 13 tiden. Det är för min minsta grabb som går i 7:an nu. Så är snart denna veckan till ända och snart har han inte en enda hel vecka kvar till skolavslutningen... Det är hackat och malet de sista återstående veckorna då det skall städas i deras hemvist och en massa sånt.
Har en period nu då jag kämpar med att få grabben att lära sig att äta mer, dricka mer och hålla mer koll på tider. Om jag ropar på honom och talar om att det är dags för kvällsmat etc. så kan det ta uppåt 1-1 ½ timma innan det ger något resultat och det gör mig så irriterad och frustrerad att jag kan bli knäpp för mindre. Han är inne i en urjobbig period nu med en massa olater som kan reta gallfeber på en gråsten. Ok.. han är 14 i år så det är garanterat pubertetsrelaterat men ändå...!!
Nåväl.. det är bara att gilla läget. Han växer väl ur det han med som alla andra tonåringar gör, förr eller senare.
Älska mig mest när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det bäst!
Denna låten är bara så bra trots att det inte är med Bryan Ferry denna gång :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentarer for this post
Klart det är ok min gumma! Jag ska länka till dig också.. Vad roligt att du har blogg med, visste jag inte! *kramarom*