Japp, det är Ewas 43:årsdag idag den 29/5. Prada Prutt fyller oxå år fast han "bara" 2 år. Skall iväg och fira Sis efter natten har avlöpt och jag vet mer om när och var Owe skall hämtas upp. Hoppas man hinner fira innan han skall hämtas... annars blir det så stressigt, eller ja.. det blir det ju oavsett.. så dum jag e. hahahahaha.
Idag har det varit så stilla det bara går... Ja, Martin har varit lite stönig nu på eftermiddagen/kvällen... han vaknade tydligen vid 4 i morse och lade sig inte igen utan var vaken tills det var dags att åka till skolan. Så japp han har varit trött nu på kvällen och det har ju märkst på hans humör. Han somnade på soffan men jag hann få liv i honom innan han djupsov så det var bara för honom att kliva ur soffan och gå och tvätta sig och borsta tänderna. Sedan snubblade han i säng.
Jag då... ja jag har svårt att komma till ro men det mesta beror nog på värken. Väntar fortfarande på kallelse till röngen med nacke, halsrygg/bröstrygg och högerarmen. Armen är fortfarande dubbelt så tjock och svullen än normalt och ja... det känns i den kan man väl säga. Börjar få problem även med den vänstra nu... men det vågar fan ingen tala om för familjen eller mor... huga. Då blir det ljud i skällan igen kan jag tro, men den biten tar jag med min doktor istället.
Lite beror nog även på den oro jag har i kroppen nu när Owe är varslad... han har visserligen mer på G men innan man har det svart på vitt så känns livet inte alltför ljust. Tja.. bara att gilla läget och bita ihop. Det är något jag blivit bra på de senaste åren efter allt som hänt med mig själv om inte annat. Nackdelen med det är att jag ännu bär på så mycket inom mig som jag bara inte lyckas få ur systemet. Efter den misslyckade knäoperationen, inte en tår. Efter pensioneringen, inte en tår. Efter första canceroperationen i livmodern, inte en tår, att stå inför det faktum att livmodern e borta och min "kvinnlighet" med den, inte en tår. Efter cancer operation 2 då resten av äggstock etc. togs bort, inte en tår... När faaaan skall jag reagera och få allt ur systemet?????? You tell me!!!
Hmmm... blir nog tokig om några år istället, hemska tanke. Tänk om det en dag bara slår slint i skallen... vad otäckt! Hoppas verkligen inte det. Jag vill absolut inte bli en börda för någon i min familj eller vänkrets. Men man undrar ju hur mycket hjärnan kan ta in och bara låsa?? Innan den flippar istället... Ja ja... det visar sig väl tids nog det med!
Nu skall jag försöka sova... i alla fall skall jag ta mina värkissar och sedan krypa ner.. så får vi se hur det går!
Du kan aldrig nog så mycket visa dina nära & kära att du älskar dom!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer for this post